Stig Dagerman

“Te leven betekent strikt genomen niets anders dan dag voor dag zelfmoord op te schuiven.”

“Niets is zo mooi als de eerste eenzame minuten met iemand die jou zou kunnen beminnen en iemand die je zelf zou kunnen beminnen. Er bestaat niets dat zo stil is als die minuten, niets zo verzadigd met liefdelijke verwachting. In die paar minuten heeft men lief, niet in de vele die volgen. Nooit meer weet zij, zal zo iets schoons hen overkomen. Blijer zullen ze misschien worden, beter ook, en oneindig tevreden met elkaars lichaam. Maar nooit zal het meer zo schoon zijn.”

“...aspirava a uma paz que só a inocência na solidão pode proporcionar, a paz de um solitário inocente, que não abandonou nem traiu ninguém para estar só, um solitário que se conserva à margem do sangue e do sofrimento, sem que lhe possam ser pedidas contas.”

“Para mim, estar inocente significa não se ter nascido ou estar-se morto. Admito isto, estou pronto a reconhecer que há muitas espécies diferentes de culpa: uma culpa mais inocente do que a da maioria, e uma mais carregada, uma que transborda do sentimento da falta e outra que corre apenas gota a gota.”

“esse querido plano interior; o segredo da felicidade é não termos escrúpulos para connosco e termos o máximo de atenções para com todos os outros; de resto, o próprio tempo disse já adeus a todos os piratas da alma”

“...de vermos qualquer coisa de sólido em vez deste vazio pavoroso neste espaço cuja extensão atroz nunca ousámos imaginar enquanto vivíamos no nosso buraco, porque é como um poço sem fundo; debruçamo-nos cada vez mais, a tal ponto que acabamos por cair, e uma vez caídos, continuamos a cair toda a vida sem termos outra coisa para viver além dessa queda sem fim, até ao dia em que morremos em plena queda sem jamais chegarmos a atingir fundo algum, porque somos aniquilados durante a nossa própria queda e devorados pelo vazio depois de termos desesperadamente tentando dar-lhes sentido esforçando-nos para chegar ao fundo”

“Os pensamentos que zoam no meu crânio são locatários de uma noite, meia dúzia de pares sem casa num ninho de amor passageiro, o fragor do guindaste da draga virá igualizar tudo, os momentos de deliciosa angústia do meu coração são roubados à sociedade de armadores que me emprega”

“Med näsduken pressad mot ett öga i taget gråter han av tomhet, gråter och gråter, ty tomheten har fler tårar än någonting annat.”

“Kärlek är någonting som man inte kan rå för.”

“Det som binder henne och det som också binder honom är ögonblickets skönhet. Ingenting är ju så vackert som de första ensamma minuterna med någon som skulle kunna älska en och någon man själv skulle kunna älska. Det finns ingenting så tyst som de minuterna, ingenting så mättat med ljuv förväntan. För de få minuterna är det som man älskar, inte för de många som följer. Aldrig mer, vet de, skall något så vackert hända dem. Gladare skall de kanske bli, hetare också och oändligt nöjda med sina egna kroppar och varandras. Men aldrig mer skall det bli så vackert.”

“Och ren måste den som man älskar vara. Annars kan man inte älska henne. Men att älska en människa är också att göra henne ren.”

“- Ja vill inte vara ditt barn. (Bengt)- Vad vill du vara då? (Gun)- Din älskare. (Bengt)”

“Med människor i en liten båt sker något sällsamt. Vad de upplever är att de känner sig ensamma. Vad de känner är att de är ensamma tillsammans, tillsammans med de andra i båten. Därför uppstår mellan människor i små båtar en tillfällig tillgivenhet. Man har ju bara varandra och djupa vatten är skrämmande och små båtar är mycket bräckliga. Var och en blir den andres livboj. Är inte du rädd så inte är jag det.”

“Det är ett faktum som ingen kan bestrida att hon under hela denna långa tid inte en dag vikit från min sida. Om dagarna har hon ständigt varit i mina tankar. Om nätterna har hon varit i mina drömmar.”

“Behöver man vara rädd för den man har älskat? För jag älskade henne. Jag älskade henne verkligen. Det är sant. Men jag är ju inte rädd. Jag bara saknar henne. Först gjorde jag det inte. Ty inte saknar man det som inte finns. Nu vet jag att hon finns. Hon finns ini mig. Därför att hon älskade mig, finns hon ini mig. Därför skall jag låta henne stanna.”

“Jag tycker inte om trohet därför att den är vacker, men därför att den är nödvändig. Den som bedrar en människa dödar henne långsamt.”

“I received in inheritance neither god nor a given spot on earth from where I can draw the attention of a god: no one either legated me the well disguised fury of the skeptic, the Sioux guiles of the rationalist or the burning innocence of the atheist. So I dare not throw the stone neither at the one who believes in things which inspire me only doubt, nor at the one who cultivates his doubt as if it was not, just as well, surrounded with darkness. This stone would hit me myself because I am well certain about one thing: the need of consolation that dwells within the human being is impossible to satisfy.”