“När det gällde traditioner kunde man inte argumentera med dvärgar, lika lite som med präster om religion.”

“Det var kejsarinnans far som hade stiftat en lag, att föremål, djur och människor med magiska egenskaper var skyldiga att rapporteras. För det var ju inte lätt att regera i en värld där ett guldträd kunde göra en tiggare till kung och talande djur viskade rebelliska visdomsord till skogsarbetarna.”

“Historier har aldrig nogen slutning, Meggie” havde han engang sagt til hende, ”selvom bøgerne gerne vil bilde os det ind. Historierne går altid videre, de slutte lige så lidt på den sidste side, som de begynder på den første.”

“Manche Bücher müssen gekostet werden,manche verschlingt man,nur einige wenige kaut man und verdaut sie ganz.”

“Det var som om vi redan var döda, två spöken som drogs längs fasaderna men inte lyckades skrämma någon. Kanske att vi därför kunde komma att behöva varandra.Att leva livet är som ett stort hus med massor av våningar, fulla med rum och att vi bara sitter här i ett enda.Det bor något som glöder i mig och det som glöder i mig är allt annat än smärta, allt annat än det som förstör.Ett spöke kan inte ta mig glädje. De verkliga människorna här och nu skrämmer mig mer.”

“Worte taugen nichts. Ja, manchmal klangen sie wunderbar, aber sie liessen einen im Stich, sobald man sie wirklich brauchte. Nie fand man die richtigen, niemals, aber wo sollte man auch nach ihnen suchen? Das Herz ist stumm wie ein Fish, auch wenn die Zunge sich noch so viel Muehe gibt, ihm eine Stimme zu geben.”

“claimed to be the man who wrote a certain book – what was its name again?""Inkheart." Fenoglio rubbed his aching back. "Its title is Inkheart because it's about a manwhose wicked heart is as black as ink, filled with darkness and evil. I still like the title.”