“Försök till räddning genom tankeflyktoch överglidningar från dröm till drömblev ofta vår metod.Med ena benet dränkt i känslosvalldet andra med sitt stöd i känslodödvi ofta stod.Jag frågade mig själv men glömde svara.Jag drömde mig ett liv men glömde vara.Jag reste alltet rumt men glömde fara -ty jag satt fånge här i Aniara.”

“Hälften till västra flygeln, hälften till östra flygeln! Ni andra följer med mig!”

“Om jag finge dö vid ett öppet fönster en dag som den här. Fåglar i trädgården, porlande vatten och nån att lita på bredvid mig... Fåglarna och det andra kan man väl få... men vem skulle jag... ät lite tårta nu.”

“När hon kom ut från duschen, påklädd och med blött hår,tittade hon på mig med den där hoppfulla blicken, och jag tittade tillbaka som om jag inte kände igen henne.Helt tom. Jag såg hur hennes blick slocknade. Jag såg hur hennes kärlek till mig dog.Jag hade dödat den.”

“Det var som om vi redan var döda, två spöken som drogs längs fasaderna men inte lyckades skrämma någon. Kanske att vi därför kunde komma att behöva varandra.Att leva livet är som ett stort hus med massor av våningar, fulla med rum och att vi bara sitter här i ett enda.Det bor något som glöder i mig och det som glöder i mig är allt annat än smärta, allt annat än det som förstör.Ett spöke kan inte ta mig glädje. De verkliga människorna här och nu skrämmer mig mer.”

“Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig.”