“Det fattades bara, det fattades bara att jag skulle gå genom livet utan att nånsin ha varit din.”

“Liv, jag förstår dig inte. Men jag säger inte att det är ditt fel. Jag håller det mera troligt jag är en vanartig son än att du är en ovärdig mor.”

“Besynnerligt, att det alltid går en rysning genom luften före soluppgången.”

“Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringar man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med.”

“Han hade en gång förlorat "sitt första hjärta", som det heter.”

“Ni ger oss skärvor av liv istället för livet. Jag vill inte bara smaka på allt utan att någonsin få njuta av en hel måltid.”

“Är du säker på att du blir lycklig av att vara som alla andra?" En tyst viskning; hans andedräkt mot mitt öra och min hals, hans mun som nuddar min hud. Och då tänker jag att jag kanske redan är död. Kanske bet hunden mig och jag blev slagen i huvudet och allt det här är bara en dröm - resten av världen har försvunnit. Bara han. Bara jag. Bara vi.”