“Jag ville inte att min kärlek en dag skulle slockna som en fallande stjärna. Jag ville att den skulle brinna för alltid.”

“Jag slog näven i vattnet. Fan ta honom.Det här är en sak mellan mig och Belly.Den självbelåtne jäveln.Han skulle gifta sig med min tjej och jag kunde inte göra någonting åt det.Jag kunde bara stå och titta på, eftersom han var min bror, eftersom jag lovat.Ta hand om honom, Connie. Jag litar på dig.”

“När hon kom ut från duschen, påklädd och med blött hår,tittade hon på mig med den där hoppfulla blicken, och jag tittade tillbaka som om jag inte kände igen henne.Helt tom. Jag såg hur hennes blick slocknade. Jag såg hur hennes kärlek till mig dog.Jag hade dödat den.”

“Jag har saknat dig, min ängel. Det gick inte en enda dag utan att jag saknade dig i mitt liv. Det plågade mig så mycket att jag började tro att Hank hade brutit löftet och dödat dig. Jag såg ditt spöke överallt. Jag kunde inte glömma dig, och jag ville inte. Du hemsökte mig, men det var bättre än att förlora dig helt.”

“Hans axlar skakade. Han grät. Det kändes som om hjärtat skulle brista i mig när jag hörde honom vädja så där, när jag såg honom så blottad och sårbar.”

“Jag vill ta hans hand och trycka den mot mitt hjärta, precis där det värker som mest. Jag vet inte om ett sådant tilltag skulle bota smärtan eller kanske få mitt hjärta att brista helt, men oavsett vilket skulle den ihållande, hungriga väntan vara över.”

“Jag är inte fullkomlig. Jag tycker bättre om snö och is än om kärleken. Jag har lättare för att intressera mig för matematiken än för att tycka om mina medmänniskor. Men jag har en förankring till något i tillvaron som står fast. Sedan kan man kalla det vad man vill. Jag står på ett fundament, och längre ner än dit kan jag inte falla. Det är mycket möjligt att jag inte har lyckats ordna mitt eget liv alltför smart. Men jag har alltid – med minst ett finger åt gången – tag i Det absoluta rummet. Därför finns det en gräs för hur långt världen kan vrida sig ur led, hur mycket som kan hinna gå snett innan jag upptäcker det. Jag vet nu, utan skuggan av tvivel, att något är sjukt.”