“Man sværmer om sommeren, så holder man op for den gang. Men nogen sværmer hele sitt liv og står ikke til å forandre.”

Knut Hamsun

Explore This Quote Further

Quote by Knut Hamsun: “Man sværmer om sommeren, så holder man op for de… - Image 1

Similar quotes

“Slik var kjærligheten.Den kunde ruinere sin mand, gjenreise ham og brændemeærke ham igjen; den kunde elske mig idag, dig imorgen og ham imorgen nat, så ubestandig var den. Men den kunde også holde fast som et ubrytelig segl og blusse like uutslukelig til dødens stund, for så evig var den.”


“Og kjærligheten blev verdens ophav og verdens hersker, men alle dens veier er fulle av blomster og blod, blomster og blod.”


“I flera hundra år hade hans förfäder sått säd. Det var en handling av andakt en tyst och mild, vindlös kväll, helst i ett litet beskedligt duggregn, helst så snart som möjligt efter det grågässen sträckt. Potatisen, det var en ny rotfrukt, det var inget mystiskt med den, inget religiöst, kvinnfolk och barn kunde vara med och sätta dessa jordpäron som kom från främmande land liksom kaffet, det var stor och präktig mat, men släkt med rovan. Säden, det var brödet. Säd eller icke säd, det var liv eller död. Isak gick barhuvad och sådde i Jesu namn. Han var som en vedkubb med händer på, men inom sig var han som ett barn. Han tänkte sig för vid varje kast, han var vänlig och undergiven. Se, nu gror nog dessa korn och blir ax och mera säd, och likadant är det över hela jorden när säd sås. I Palestina, i Amerika, i Gudbrandsdalen - å, vad världen var vid, och den lilla, lilla jordlapp som Isak gick och sådde låg i mitten av allt. Solfjädrar av säd strålade ut från hans hand. Himlen var mulen och blid, det såg ut att dra ihop sig till ett litet, litet duggregn.”


“No worse fate can befall a young man or woman than becoming prematurely entrenched in prudence and negation.”


“The long, long road over the moors and up into the forest - who trod it into being first of all? Man, a human being, the first that came here. There was no path before he came.”


“But now the world breaks in on us, the world is shocked, the world looks upon our idyll as madness. The world maintains that no rational man or woman would have chosen this way of life - therefore, it is madness. Alone I confront them and tell them that nothing could be saner or truer! What do people really know about life? We fall in line, follow the pattern established by our mentors. Everything is based on assumptions; even time, space, motion, matter are nothing but supposition. The world has no new knowledge to impart; it merely accepts what is there.”